LOVE AT FIRST SIGHT - KAPITEL 10
Han gav mig en nalle där det var ett hjärta och i de stod de "han kommer ta hand om dig när jag är borta.
Jag bara skrattade och gav honom en kyss på munnen.
-Jag kommer sakna dig Justin , sa jag.
-Jag kommer sakna dig med hjärtat.
Vi kysste varandra och kramade varandra och jag gick sedan..jag kollade bakåt ..Han hade redan stängt dörren..
Melinda's Perspektiv
Det har gått 2 dagar sen Justin åkte.
Jag saknar verkligen honom..
Jag gick ner till mamma som satt i soffan och slängde mig där.
-Har justin åkt gumman? frågade mamma.
-ja, sa mumlade jag och suckade.
Jag gick ut och satte mig i trappan. Jag såg någon komma fram till mig men jag kunde inte se vem det var eftersom solen lyste för starkt.
-Juustin!?
-Heey girl sa han.
-Me..h ska inte du vara på turne?? frågade jag chockat.
-Jag kan inte åka Melinda..inte utan dig..
Jag blinkade flera gånger upp mot honom, han log och satte sig brevid mig.
-Kan du inte åka med? Sa han och tog min hand.
Jag lutade mig mot hans bröst..
-Jag vet inte Justin. mumlade jag.
Hur skulle jag få mamma att låta mig åka? hon skulle aldrig låta mig..
Jag suckade.
-Justin..? Sa jag tyst. hoppas han hörde.
-Ja Melinda? Sa han och lyfte upp mitt huvud och kollade mig..rakt i ögonen.
-Jag älskar dig, fan vad jag kommer sakna dig.
-Kan du inte åka med? Sa han och tog min hand.
Jag lutade mig mot hans bröst..
-Jag vet inte Justin. mumlade jag.
Hur skulle jag få mamma att låta mig åka? hon skulle aldrig låta mig..
Jag suckade.
-Justin..? Sa jag tyst. hoppas han hörde.
-Ja Melinda? Sa han och lyfte upp mitt huvud och kollade mig..rakt i ögonen.
-Jag älskar dig, fan vad jag kommer sakna dig.
Han kysste mig.
-Vet du? Jag kommer sakna dig så mycket mer. Sa han efter kyssen, sen utan tvekan reste han sig upp, tog upp en kamera och bad mig kolla in i den. Jag gjorde som han sa, log ett litet fake leende bakom alla tårar.
Han kollade på bilden.
-Kanon. Sa han och log.
Jag log tillbaka och kollade ner i marken.
-Melinda, jag kommer tillbaka. Jag lovar. och denna bilden..den där bilden ska jag kolla på varenda mogon och kväll.
Jag reste mig upp, och tog hans hand.
-Hejdå. Viskade han och släppte handen och gick sakta iväg..
-Nej. Viskade jag..
-NEJ! NEJ ! NEJ NEJ!!! Skrek jag och satte mig ner på marken, jag skrek, jag grät och slog i marken.
-JUSTIN!! skrek jag och grät ännu mer..
Men han var redan borta..borta i flera veckor..
Nästa dag..
Jag vaknade av att min hund slickade mig i ansiktet, jag skrattade. Bli väckt så var nog det bästa sättet..
-Hej bobo. Sa jag.
Egentligen hette han Bruno men jag kunde inte säga det när jag var liten så det blev bobo och han kommer alltid heta det för mig.
Jag låg där och kela med bobo i några minuter innan jag gick ner till köket, och satte mig vid matbordet, jag hade gått och lagt mig väldigt sent, hade dessutom gråtit mig till sömns. Justin skulle inte komma tillbaka på veckor..han var mitt liv.
-Melinda..? Sa min mamma och jag kände hennes blick på mig.
-mm..? mumlade jag
- kolla på mig. sa hon.
jag sneglade på henne.
-vad? viskade jag.
-vad fan är det? skrek jag och puttade bordet och slog på bordet och puttade bort stolen, jag skulle bort. Jag skulle till Justin. var han än var. Jag skulle inte vara här.
-Vet du? Jag kommer sakna dig så mycket mer. Sa han efter kyssen, sen utan tvekan reste han sig upp, tog upp en kamera och bad mig kolla in i den. Jag gjorde som han sa, log ett litet fake leende bakom alla tårar.
Han kollade på bilden.
-Kanon. Sa han och log.
Jag log tillbaka och kollade ner i marken.
-Melinda, jag kommer tillbaka. Jag lovar. och denna bilden..den där bilden ska jag kolla på varenda mogon och kväll.
Jag reste mig upp, och tog hans hand.
-Hejdå. Viskade han och släppte handen och gick sakta iväg..
-Nej. Viskade jag..
-NEJ! NEJ ! NEJ NEJ!!! Skrek jag och satte mig ner på marken, jag skrek, jag grät och slog i marken.
-JUSTIN!! skrek jag och grät ännu mer..
Men han var redan borta..borta i flera veckor..
Nästa dag..
Jag vaknade av att min hund slickade mig i ansiktet, jag skrattade. Bli väckt så var nog det bästa sättet..
-Hej bobo. Sa jag.
Egentligen hette han Bruno men jag kunde inte säga det när jag var liten så det blev bobo och han kommer alltid heta det för mig.
Jag låg där och kela med bobo i några minuter innan jag gick ner till köket, och satte mig vid matbordet, jag hade gått och lagt mig väldigt sent, hade dessutom gråtit mig till sömns. Justin skulle inte komma tillbaka på veckor..han var mitt liv.
-Melinda..? Sa min mamma och jag kände hennes blick på mig.
-mm..? mumlade jag
- kolla på mig. sa hon.
jag sneglade på henne.
-vad? viskade jag.
-vad fan är det? skrek jag och puttade bordet och slog på bordet och puttade bort stolen, jag skulle bort. Jag skulle till Justin. var han än var. Jag skulle inte vara här.
Här får ni inlägget ni väntat på :)
Förlåååt!!!
hejhej.
Förlåt för en sån dålig updatering, men ni ska förstå att vi har jättemycket med skolan o göra, Och jag (Sara) har ju precis börjat 8:an och tänker då väldigt mycket på att få bra betyg i skolan ..Samma sak med jenny hon har ju börjat 9:an och har väldigt mycket också! Så ursäkta för allt väntande ..Men vi ska försöka skriva nästa inlägg så snart som möjligt..Vi tappar läsare och det förstår man varför..Men vi ska göra allt för att försöka få bra tid till att skriva lite nya kapitel!
Förlåt ännu en gång!!
Om ni trodde att vi skulle sluta så kommer vi inte göra det! Ifall vi hade gjort det så hade vi skrivit det. Så tro inte att vi slutar eller nåt!
Och ni som har kommenterat och stöttat, Tack så jättemycket verkligen!
Älskar er alla som har följt vår blogg enda sen vi börja , betyder mycket!!!
Kram!
