LOVE AT FIRST SIGHT - KAPITEL 4

-Det var inte meningen..såg inte att du hade stannat.

Jag andades snabbt och fixade försiktigt till mitt hår..

-Uhm..jag..jag ska nog..gå hem. Mumlade jag och började gå mot ytterdörren.

-Det var inte meningen..såg inte att du hade stannat.

Jag andades snabbt och fixade försiktigt till mitt hår..

-Uhm..jag..jag ska nog..gå hem. Mumlade jag och började gå mot ytterdörren.
                                                                          

Jag ryckte upp handtaget till mitt hus och gick ut i köket.

Tårarna rann från kinderna..mamma och pappa satt vid det lilla bruna bordet och åt pannkakor.

Mamma kollade plötsligt upp på mig med en förtvivlad min.

-Melinda! Utbrast hon och for mot mig.

hon tog mitt huvud mellan sina händer.

-Gumman! Vad har hänt?

Jag puttade bort henne och sprang upp på mitt rum.

Jag smällde igen dörren med en sån hård smäll att spegeln darrade på väggen.

Sen kröp jag upp i min säng med en liten nalle..jag vet, nallar är för små barn...men so what?!

En nalle kan faktiskt få en på bättre humör..även om den inte pratar eller någonting.

Jag satt i min säng och tänkte på allting.

Det knackade på min dörr helt plötsligt..

-Melinda! Gumman.Öppna dörren!

Jag suckade. Mamma..

-Stick! Skrek jag och började gråta mer.

Mamma öppnade försiktigt dörren..hon satte sig på sängkanten.

-Melinda..? Sa hon försiktigt.

-Mamma! Varför var vi tvungna att flytta?! VARFÖR?! Skrek jag .

-Men Melinda! Du kommer få jättebra kompisar här! Jag såg en kille i din ålder som är granne med oss! Gå över till honom Vet jag!

Justin..hon hade sett Justin och hon kallade honom kille?!

-HAN ÄR FÖR HELVETE INGEN VANLIG KILLE!

-Oj. Sa mamma och kramade om mig.

-Mamma..jag saknar Chris.

Hon smekte mitt hår.

-Jag vet gumman..Jag vet.

När vi hade suttit där en stund och mina kinder inte längre var så våta av tårar släppte mamma mig.

-Gråt nu inte så mycket gumman. Log hon.

Jag log försiktigt tillbaka.

Mamma gick ut och jag ställde mig upp, gick fram till spegeln och såg mig själv..Egentligen såg jag rätt vanlig ut.

mörkblont hår, ljusbruna ögon rätt lång och rätt smal antog jag..

Jag granskade min tröja. En t-shirt. En t-shirt med trycket : Daddy´s girl på.

Daddy´s girl? Jag var 16..jag var inte pappas lilla flicka mer..jag tog snabbt av mig tröjan och letade igenom garderoben. Till slut kom jag fram till ett par vita leggins och en vit tunnika.

Jag tog fram platt tången och ställde den på 200 grader.

Medans den låg och blev varm tog jag fram min smink väska.

Jag brukade aldrig sminka mig.Men jag hade tråkigt.

Jag tog på mig puder och foundation , ögonskugga och mascara och kajal och läppgläns.

Jag blev ärligt riktigt nöjd! Plattången var klar och jag tog upp den från glasbordet.

Sen började jag platta håret.

Jag granskade mig själv i spegeln.

Jag såg rätt annorlunda ut..Mobilen som låg på glasbordet vibrerade och jag tog upp den.

'' Från: Älskling<3''

''Hej babe. Hur mår du hjärtat? Jag längtar efter dig! Saknar dig! puss!/Chris''

Jag kastade mobilen i väggen. Sen drog jag ut sladden från kontakten och kastade plattången på sängen.

Jag sprang ..Vart jag skulle vet jag inte. Men någonstans bort härifrån.

Inte bort från Canada..bara bort från mitt rum.

Helt plötsligt stod jag där..med fingret på Justin´s dörrklocka och med darrande kropp.

Skulle jag ringa på? Eller skulle jag ..gå hem igen?

Jag visste inte vad som hände..men helt plötsligt stod Pattie i dörröppningen.Justin´s mamma.

-Uhm..hej..sa jag och försökte visa ett leende.

Hon log tillbaka.

-Hejhej! Söker du Justin?

-Ja..typ. mumlade jag och kollade ner i marken.

-Ett ögonblick.

Hon gick in i det stora huset och kom tillbaka med Justin i släptåg.

Han sken upp som en sol när han såg mig.

-HEJ! utbrast han.

-Uhm..hejhej. Mumlade jag och visade ett litet leende.

Han drog in mig i huset.

-Eller..asså du tänkte komma in eller? Log han.

-Ja..det skulle jag..eller tänkte jag..eller ah..

Där satt vi. I Justin´s rum..på hans säng. Okej..jag ..i hans säng. Han satt på datorstolen.

Men iallafall..

Justin satt och kollade på mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra...

-Uhm..mumlade jag.

-Asså..sa jag.

-Du? Sa Justin.

-Va..jag?

Han skrattade och kollade sig omkring i rummet.

-Haha ja. Vem annars? Bara du och jag här och jag säger knappast till mig själv.

-Ja..okej..jag?

-Hur mår du egentligen? du ser ut att vara riktigt deppig! Han reste sig och satte sig brevid mig.

Tårar kom fram igen..

-Justin..viskade jag .

Jag flyttade närmade honom.

-Ja? Sa han tillbaka.

Jag suckade.

-Jag.. asså. Jag ville inte flytta. Men sen kom jag på att du bodde här och då ..ja då blev jag lite gladare. men Chris..min kille..och..

Justin´s ögon såg ledsna ut helt plötsligt.

-Vad är det? Viskade jag.

Han log.

-Inget.Fortsätt.

-Ja ...asså. Jag saknar honom.och min bästa kompis..

Han suckade.

-Jag vet hur det känns.

-Oh..mumlade jag.

Han log.

Min mage gav ifrån sig ett ljud som betydde att jag var hungrig.

Justin skrattade.

-Du är hungrig va? Skrattade han.

-Ja asså..har inte ätit på hela dagen så uhm..tror det.

-Kom. sa han och gick ner.

Jag följde efter.

Han ställde fram mackor och pålägg.

-Dricka?

-Ja..tack. Mumlade jag.

-Så Chris? Din ..kille? Han log mot mig.

- uhm..

Där kom tårarna igen.

-Justin..grät jag.

-Melinda? Sa han.

Han ställde sig mot diskbänken och kollade på mig.

Jag gick fram till honom, sen slängde jag mina armar runt honom och grät i hans famn.

-Tack..Tack för att du finns och förstår. Viskade jag i hans öra och grät och grät och grät medans vi stod där och kramade varandra.

OMG !

Där gjorde Melinda rätt! OMG NÄSTA BERÄTTELSE NU!

Och vänta..vad händer med Chris nu då..? :o

och ska inte Allison och Melinda prata?

Nästa kapitel kommer strax eller imoron!

Du får veta allt i nästa kapitel annars blir de inte spännande haha



Tack för att du kommenterar:)